Räfsö, som ligger i Bottenhavet utanför Björneborg, är en säregen, vänlig och fascinerande miniatyrstad. Det mångsidiga trähusområdet, fjällkyrkan i norsk stil och fiskehamnen med trålare gör Räfsö till en tidlös och pittoresk skärgårdsby, som kontrasteras av tecken av både den gamla hamnindustrin och moderna vindkraftverk.

I slutet av 1800-talet var Räfsö Finlands mest trafikerade exporthamn, men den relativt avlägset belägna ön, som länge endast nåddes med båt, hamnade så småningom utanför den moderna ekonomiska utvecklingen och behöll därmed mycket av sin unika historiska karaktär. På Räfsö kan man fortfarande känna de gångna segelfartygens tider; under sommaren blommar exotiska växter, vars frön reste till ön på segelfartyg från fjärran länder. 

Finlands äldsta restaurang, Ravintola Reposaari, öppnad 1846, är känd för sitt fiskbord. Idag finns även Finlands största fiskehamn på ön och invid hamnen ligger den älskade fiskrestaurangen Merimesta. Räfsös säregna karaktär beskrivs kanske bäst av den speciella vanan som varade ända fram till året 1999, nämligen en timmes siesta, då butikerna (och Finlands minsta Alko) stängdes, och Räfsöborna försvann från gatorna. Det är kanske ingen slump att det latinska verbet repausare betyder att vila, att ta en paus.

Även med tanke på öns egna filmhistoria erbjuder Räfsö en unik miljö för filmfestivalen. Hollywood anlände till ön på 1980-talet, då Räfsö föreställde en sibirisk by i filmen White Nights, regisserad av Taylor Hackford.